Konsert: Robert Wells & N3 Symfoniorkester @ Fallens Dagar
Ja i söndags så var det dags för den avslutande brak-konserten på Fallens Dagar. Detta år var det Robert Wells tillsammans med N3 Symfoniorkester som stod för tonerna.
Dagen började med att jag fick vara med på deras genrep och lyssna och fota lite. Kände igen alla låtar de spelade och ett par stycken var t.o.m. mina favoritlåtar från plattan “The Best of Rhapsody In Rock” som står i min skivsamling. En orkestersal fullproppad med dyra instrument och duktiga musiker gjorde MIG svettig i 2 timmars tid, jag vågar inte ens tänka på hur de måste ha känt sig, men bra lät det!
På kvällen när själva konserten närmade sig så vandrade jag iväg till Hojumstunet där konserten skulle hållas. Väl där blir jag tyvärr lite besviken, scenen var mindre än tidigare år och den var dessutom flyttad en aning. Antagligen är detta följder av att föräldrar varit så dumma att de satt barn på broräcket så att Trollhättans Stad har blivit tvungen att vidta åtgärder för att skydda medborgarna.
Men detta är ju en detalj och jag vet att jag ska få höra väldigt bra musik under kvällen så det glömde jag snabbt! 21:45 var tanken att spelningen skulle börja. 21:44 började det regna som bara den och alla fick väldigt bråttom med att täcka över all teknisk utrustning som mixerbord o.s.v. Orkesterns stolar blev så blöta att ingen ville sitta ner så alla stolar plockades bort och så fick orkestern stå upp istället.
Men allt löste sig och konserten började. Folket i publiken stod med paraplyer, regnkläder och handväskor för att skydda sig, ingen ville lämna platsen nu när avslutningskonserten äntligen hade satt igång!
Ulf Wadenbrandt ledde orkestern precis som vanligt och Robert Wells underhöll publiken med att dels presentera sig själv ca 5 gånger under uppträdandet och dels prata om hur detta “lilla duggande” inte var nåt jämfört med alla de gånger han uppträtt med Rhapsody in Rock i Dalhalla och haft monsunregn under nästan alla spelningarna!
Spelningen fortsatte med dunder och brak och folk hurrade och skrek efter Robert och vid ett tillfälle sa han att “Det där lät som när min fru ropar på mig, usch man blir ju nästan lite rädd” varav hela publiken viker sig av skratt.
Lagom när sista låtens avslutande toner så dundrar det mellan bergen då avslutningsfyrverkeriet på Fallens Dagar släpps loss, ett vackert fyrverkeri och gör en bra avslutning på, för mig, en fantastisk helg!
