Konsert: Dr Bombay @ We Love the 90s

I fredags var jag på “Sveriges största högstadiedisco” som Markoolio så vackert kallade det. Också känt som We Love the 90s. E-Type, Snap!, Haddaway, DJ Sash!, La Cream & Dr Bombay var det som denna kvällen skulle ta oss tillbaka 15-20 år i tiden för att uppleva den bästa musiken som fanns under min egen barndom. Dessutom uppträdde kvällens värd/programledare och mellanakt Markoolio med några av sina klassiker också!

Dr. Bombay var för mig en stor besvikelse. För att vara helt ärlig så har jag aldrig riktigt fattat det charmiga med han, är det den indiska dialekten månntro? Som framträdande så var det dåligt, tråkigt ljus och massvis med rök vilket gjorde bilderna tråkiga och dimmiga och dessutom så stod han inte stilla mer än 1/1000 sekund vilket gjorde det väldigt svårt att få bra skärpa på snubben. Men detta är trots allt inte det som gjorde mig rent ut sagt arg.

ALLA artister denna kvällen körde givetvis playback på sin musik, dock hade E-Type ett trumset live på scenen, men Bombay var den enda som dessutom körde sången playback! Ibland så hördes hans röst fast mikrofonen inte ens var nära hans mun, akustiken var helt annorlunda jämfört med de andras då den var “torr” precis som på en vanlig CD-skiva o.s.v. och detta gjorde mig uppriktigt sur, en artist som åker på turné måste väl kunna ta en ton live och inte vara beroende av sin inspelade röst?