Månadens Gästblogg med Robban Rydén!

Robert Rydén, en 36-åring som tidigt lämnade den trygga uppväxten i Brålanda och Dalsland. En liten ort där alla känner alla några mil norr om Vänersborg dit jag senare valde att flytta. På en resa, nästan norden runt. Efter Vänersborg, Torsby, Östersund, Göteborg och Bergen (N) så har jag nu hamnat i Oslo (N). Med andra ord så har jag flyttat runt ganska mycket, med undantag för Östersund och Jämtland som höll mig fast i nästan 10 år och än får kallas för mitt hem. Vill jag åka hem så vänder jag mig mot Jämtland.

Egentligen är det brinnande intresset och alla upplevelser som fotograferingen har gett en stor slump, på något sätt har fotograferingen alltid varit med i någon form av kamera. Den där lilla i fickan som är så lätt att ta med har alltid funnits där och det finns bilder på det mesta under uppväxten. Bilder från jordens alla hörn har facinerats och även om en egen utrustning inte funnit så har det lånats för att kunna prova sig fram. Men just slumpen tog ett extra steg till en egen utrustning inom denna form av konst är nog valet av sport och fritidsintresse 2009.

Hösten 2008 kom en annons från Blocket på ett tandemhopp, tanken på att hoppa fallskärm hade aldrig funnits tidigare. Men med detta läge så gick det inte att motstå. Upplevelsen och känslan att få kasta sig från ett flygplan skulle upplevas och direkt efter, eller till och med under skärm så gjordes en muntlig anmälan till kurs för att kunna hoppa på egen hand.

Våren 2009 började utbildningen och de första hoppen började i den jämtländska våren, och de första landningarna gjordes i en halvmeter snö.

Valet och inriktningen till frifallsfotograf gjordes ganska omgående efter inträde i sporten. Inom fallskärmssporten krävs det 200 hopp efter avklarad utbildning för att få hoppa med kamera ovsett storlek, så målet var väl inriktat.
Vintern 2011 köptes den första systemkamera, en Canon 1000D och en sony 115 CX 115E som fick bli filmkamera, med dessa så var förberdelserna klara för frifallsfotografering. Nu krävdes det ännu fler hopp, 50 kamerahopp för att nå målet som tandemfotograf.
I början av juli gjordes de första skarpa uppdrag som frifallsfotograf och sedan dess så är hoppfälten runt om i Sverige bostadsplats under sommaren, och på marken lektes det med kameran för att lära olika inställningar och funktioner. Detta var en krånglig men lärorik inlärningsteknik med en kamera och dess funktioner. Ett intressant sätt, men väldigt lärorikt samtidigt som det ibland är påfrestande för humöret.

När ännu ett nytt år började så kom en förfrågan och förmån om att fotografera konserter, och följande sommar så växlades det mellan konserter, tandemfotografering, bröllop och syskonbarn. Dessa underbara barn som i stort sett är uppväxta framför en kamera och ibland även ber om  att få bli fotograferade eller att själva får leka och fotografera. Detta underbara och ibland krävande liv, allt mellan Vårgårda och Östersund och ständigt på resande fot. En ovetande dröm var klar, det var frihetskänsla bland molnen samtidigt som konserter gav många platser, musik och artister som kanske aldrig fått upplevas annars eller en funderat över.

När 2013 började var två företag registrerade, ett svenskt och ett norskt. Uppdragen ökade utanför fallskärmshoppningen, då i grannlandet Norge. I skrivandets stund har är det bara dagar kvar tills öppningen sker av en fotostudio strax söder om Oslo, en ny möjlighet att på heltid få jobba med med det stora intresset. Fallskärmssporten har blivit ett liv sommartid, sommaren är planerad lång tid innan första snön kommer.  Åren som thepåse har det blivit strax under 1000 hopp och fantastiska upplvelser som tyvärr inte många får uppleva.
Med en målmedvetenhet där det är allt eller inget som gäller så finns nu den fantastiska möjligheten att kombinera två stora intrressen inom fallskärmshoppning och fotografering. De hör ihop, de är livet. Men vad hade hänt om tillfället den där klara höstdagen aldrig kommit? Vilken väg eller vilka intressen hade livet tagit då.
Kommer tåget, hoppa på för du vet aldrig vart det tar dig.
En slump, hösten 2008.