2014-03-15 by robban

Månadens Gästblogg med Martin Gustafsson

Från lilla Falkenberg i Halland till stora Los Angeles i USA, Mitt fotointresse har tagit mig en bra bit runt världen och allt började när jag var 19 år.
Jag var inte nöjd med utbildningen jag hade, jag ville inte ha en ”overall” utbildning som senare skulle leda vidare till ett vanligt jobb. Utan jag ville mer. Jag ville göra något kreativt, bli duktig på något inte gjorde. Det slutade med att jag fick låna en kompis Canon 400D.
En kamera som inte är så mycket för världen men bra för att lära sig grunderna med. Jag pillade med denna lilla kamera i en cirka månad, läste på internet hur allt funkade och testade mig fram till bättre och bättre resultat. Min kunskap växte för varje dag och så gjorde även intresset. Till slut köpte jag mig en egen (Kunde inte kidnappa kompisens kamera längre) Canon 450D. Denna kamera blev min följeslagare ett bra tag framöver.
Detta var starten på min resa och att den skulle ta mig så långt trodde jag aldrig.
Jag började leta utbildningar och hittade och sökte till Fridhems Folkhögskola (http://fridhem.fhsk.se/). Kom dock inte in till Fotolinjen utan Grafisk design-programmet som var mitt andra val. Jag var lite trött på mitt dåvarande vanliga jobb samtidigt som jag var lite sugen på att studera så jag hoppade på detta ändå. Lite vad jag visste var att fast jag kommit in till ett grafisk designprogram så skulle det vara här jag skulle börja utvecklas som fotograf. Nu när jag ser tillbaka på det så ser jag hur viktig den här tiden var. Det var under denna tid jag skaffade kamera nr 2. En Canon 40D som jag började fotografera konserter med vilket var och som jag fortfarande tycker är riktigt roligt.

När jag studerade nere i Svalöv träffade jag en massa fotofolk och andra intressanta människor. En av dessa underbara människor som studerade fotografi ville fortsätta med det i USA. Han frågade mig om jag skulle vara sugen på att hänga med över till det stora landet. Själv hade jag inte haft en tanke på att studera så långt bort men det skulle vara riktigt kul tänkte jag och slängde iväg en ansökan till Santa Monica College (http://www2.smc.edu/photo/index.html).
Efter lite pappersarbete så blev jag antagen.
I augusti 2010 bar det av till det stora landet och staden Los Angeles och ett nytt kapitel i mitt liv startade.
Allt var nytt. Vi hade ingenstans att bo och vi kände ingen när vi kom dit. Efter att ha bott på ett hostell i tre veckor så hittade vi två tjejer att bo med och en lägenhet inte långt från skolan. En bra start. Sen gick tiden fort. Terminer kom och gick, nya människor och nya lägenheter. Lärde mig allt från mörkrum till avancerad studiofotografering. Det tog mig ett bra tag innan jag hittade något jag verkligen gillade att fotografera. Människor var inte min grej och jag fick ingen glädje ut av det. Det var inte förrän jag hoppade in i produktklassen och i en kurs som heter Digital Capture (avancerade tekniker kring kamera och bild) som jag hittade något jag riktigt tyckte om. Produkter, fy vad roligt. Inte nog med att jag hittade produkter utan i Digital Capture lärde vi oss en teknik som går ut på att
1. Du använder en ljuskälla som du kan flytta runt. Kan vara studio ljus eller en speedlight, bara det är något du kan kontrollera.
2. Låser fast kameran på ett stativ. Du får sedan inte flytta kameran under fotograferingen.
3. En produkt du vill fotografera. Det kvittar vad det är, kan vara allt från en bil till en klocka.
Efter du placerat produkten framför dig så ljussätter du en del av den, du tar en bild och flyttar ljuset till nästa del. Det är viktigt att man inte flyttar kameran eller produkten när man fotograferar utan bara ljuset. Det kan sluta med en mardröm i Photoshop annars när du senare lägger ihop alla bilder till en produktbild.
Bilden nedan är en av dem jag gjorde i min sista kurs på skolan, Portfolio. Jag fotograferade bara produkter under kursen och använde då denna teknik. Vi kallade den ”Multi-light” men jag har inte hittat något officiellt namn.

Nu efter skolan har jag ännu en gång köpt ny kamera. Jag ville byta upp mig så att jag inte behöver känna att den kommer växa ur mig på några år och att det är en fullformat. Så en Canon 5D mark III fick det bli vilket jag är hur nöjd med som helst, riktigt bra och fin kamera.
Ett kapitel avslutat och ett nytt börjar. Nu börjar det roliga, spännande och skrämmande livet på arbetsmarknaden. Man vet aldrig vart livet för en, det är det som är det roliga med det hela.