2014-05-15 by robban

Månadens Gästblogg med Jacob Jexmark

När Robban tillfrågade mig om jag var intresserad av att skriva en gästblogg tänkte jag, “Skitkul!” och svarade utan att tveka ja. Precis efteråt tänkte jag “Hjälp, vad tusan ska jag skriva?. Och det vet jag fortfarande inte, så vi kör lite touch and go. 😉
Vem är jag då? Jacob Jexmark var namnet, filosof, gourmand, make, grafiker, fotograf och nörd. Inte nödvändigtvis i den ordningen och med varierande grad av substans. Fast här skriver jag såklart i mån av fotograf så jag ska inte tråka ut er med de andra delarna mer än nödvändigt även om iaf nörderiet får ta stor plats i mitt fotointresse. 🙂

Så hur började då min fotografiska bana? Jag är faktiskt inte säker var allt började men jag är tämligen säker på var kärleken till fotograferandet uppstod. Efter att ha ägt lite kompaktkameror fram och tillbaka och tyckt fotograferandet var roligt så sparade jag ihop pengar till att kunna köpa en Sony R1, en på den tiden lysande semikompakt med Zeissoptik i världsklass och en sensor betydligt större än i vanliga kompakter på den tiden. När kameran kom hem och jag höll den i händerna för första gången så var jag fast. Ganska snabbt sparade jag ihop lite pengar och köpte min första systemkamera, en Pentax K10D. Detta var sent 2006. Snabbspola fram 8 år så har jag via Nikon gått och blivit Canonist.

Tidigt så fotograferade man precis allt och det förblev så fram till jag ett år fick för mig att fotografera band på Slottsskogen Goes Progessive vilket blev starten på något väldigt speciellt. Om jag hade varit tvungen att bara fotografera en sorts foto i resten av mitt liv så hade konsertfotografering varit mitt val utan minsta tvekan. Jag kan vara sjuk, trött, deprimerad eller helt enkelt inte ha lust men så fort musiken börjar och jag höjer kameran så försvinner precis allt runtomkring. Alla bekymmer blir bortblåsta och allt känns så förbannat rätt. Det blir som en form av meditation. Och man kan ju meditera på sämre sätt eller hur? 🙂

Även om konsertfotografering alltid varit min största fotografiska kärlek så har det på senare år växt fram ett allt större intresse av att fotografera människor/porträtt, framförallt med externa blixtar. Naturligt ljus i all ära, jag älskar naturligt ljus men det är något speciellt med att kunna styra helt (nåja) hur man vill att ljuset ska falla, vilken styrka det ska ha vilken känsla man vill att det ska ge bilden. Jag har väl inte gett det så mycket tid som jag skulle ha velat men mitt mål under 2014 är att slutföra två personliga bokprojekt som jag har i mitt huvud. Vidare vill jag in i studion mer och hoppas att jag ska få den inspiration som behövs. Vilket leder mig in på kanske det viktigaste att ha som fotograf när det kommer till personliga projekt.

Inspiration. Väldigt roligt att ha när den flödar men en psykisk dödsstöt när den inte alls vill infinna sig. Tyvärr har stora delar av 2013 och början på 2014 varit ett inspirationsfritt vakuum för min del. Det var också en turbulent tid i mitt liv av olika anledningar och man märker verkligen av att när man själv inte är tillfreds med tillvaron så infinner sig inspirationen mer sällan och aldrig så stark som när resten av livspusslet faller på plats. 2014 har dock börjat rätt bra rent inspirationsmässigt även om jag känner att jag är dålig på att göra något med den. På min dator har jag en mapp som heter Koncept och Inspiration som är proppfull med saker jag vill göra. Nu ska jag bara se till att göra dem med!

Så mitt fotograferingslöfte under 2014 och 2015 blir helt enkelt att släppa sargen och få tummarna loss 😉
Tack för att du stod ut med mig!