En månad efter operationen
Ja nu har det snart gått en månad och jag får säga att tiden går bra fort ibland! 29 september så gick jag upp vid 6 på morgonen för att åka iväg till Uddevalla Sjukhus och operera mina ögon.
Anledningen till detta är att jag, för er som inte vet detta, föddes med bl.a. Katarakt (Grå Starr) och är kraftigt synskadad. Detta har egentligen aldrig vart nåt större problem för mig, jag har kunnat leva och springa och busa som alla andra, problemet kommer mest när det handlar om text då detta väldigt fort blir suddigt. Men i sociala sammanhang, evenemang på stan eller annat liknande så är det många som säger att det inte märks alls på mig och att dom funderar på om jag ljuger.
För er som inte alls vet vad grå starr innebär så är det att linsnen i ögat som normalt sett är helt genomskinlig istället är grumlig och grå. Närmaste jämförelsen jag kommer på är om ni tänker er ett smått smutsigt fönster med imma på. Detta leder till att ljuset mer eller mindre hindras från att nå näthinnan.
Symptomen på denna sjukdom är en långsamt uppträdande synnedsättning och (komiskt nog med tanke på förra paragrafen) en ökad ljuskänslighet. När jag var liten bar jag ofta lätt bruna solglasögon inomhus för att inte behöva kisa hela tiden. Detta slipper jag som tur är nu för tiden, dock är det inte helt ovanligt att jag går med solglasögon utomhus oavsett årstid om det är lite solljus.
När jag var liten, nån gång runt sjätte/sjunde klass så opererade jag mitt ena öga och gick från att se ungefär 2% till att se hela 15%, vilket var hur grymt som helst för mig! Dock dröjde det många år innan jag nu opererade mitt andra öga, men äntligen var det dags! Denna gången skulle jag göra en full katarakt-operation på mitt vänstra öga och på det högra skulle dom med laser ta bort lite starr som kommit tillbaka efter min första operation.
Katarakt-operationen görs vanligtvis genom att man “spränger” linsen med ultraljud för att sedan suga ut den och sätta in en syntetlins. Jag fick innan operationen nu veta att jag skulle få en ny sorts belgisk lins som tydligen ska vara bättre eftersom den också motverkar efterstarr så jag slipper bränna bort det om några år igen som jag fick göra med mitt högeröga denna gången.
Jag fick byta om till grymt sexiga sjukhuskläder, ta ett par olika ögondroppar och piller och sen bar det iväg till britsen där dom satte mängder med EKG-sladdar och dropp på mig. Sen kom narkosläkaren in och sköt in massa gott i armen på mig och jag somnade nog på under två sekunder om ens det.
Allt som allt så tog det runt 40min för läkaren att fixa båda ögonen och sen låg jag på uppvaket där jag ett par timmar senare vaknade och blev serverad mackor, pepparkakor och äpplejuice, inte helt fel! Dock gjorde det fruktansvärt ont att både äta och dricka och det blev bara värre under dagen eftersom jag hade fått en slang att andras genom i halsen under operationen (tack och lov gjorde dom det efter att jag somnat!). Men som mamma sa “då har du en bra ursäkt att vräka i dig kall och go glass nu!”.
När jag vaknat och ätit så kollade läkaren snabbt på ögonen, nämnde att det ingreppet som skulle vara enklast (bränna bort efterstarren) hade fått vissa komplikationer men att han hade lyckats lösa alla bekymmer och att han rent av var riktigt stolt över sitt arbete på det ögat, vilket självklart kändes väldigt bra! Hade även fått höra att min läkare är en av de bästa i landet så jag får säga att man var någorlunda lugn ändå trots att hjärtat självklart slog lite extra hårt när man gick in i operationssalen.
Två dagar senare, onsdagen den 1 oktober, så åkte jag tillbaka för en efterkontroll. Läkaren frågade hur det var och jag svarade utan att tveka en sekund som det var, “en blandning mellan glädje och förtvivlan”. Detta för att jag jämfört med innan operationen såg mycket bättre på mitt vänsteröga, dock såg jag i princip inget på mitt högra. Allt var bara suddig gröt. Läkaren tittade och undersökte och efter många oroliga blickar och huvudklianden så upptäckte han att trycket var på tok för lågt och först då pustade han ut. Han sa att trycket borde höjas under veckan och att jag skulle komma tillbaka på måndagen nästa vecka.
Väldigt orolig och vemodig så fick jag tro på han och jag åkte hem igen. Märkte ingen vidare förbättring varken under onsdagen, torsdagen eller fredagen. Ni vet själva hur lång tid allt verkar ta när man bara går och tänker på en sak och väntar på det. Detta var inget undantag!
På lördagskvällen så började det skava och klia väldigt mycket i högerögat och jag fick senare veta att det var p.g.a. stygnen i ögat. Tillbaka till sjukhuset på måndagen och plötsligt så började hjärnan fatta att trycket faktiskt hade höjts i ögat och med det kom skärpan tillbaka och läkaren som undersökte mig var väldigt nöjd med resultatet.
Efter detta har jag varit på ytterligare en kontroll och dom är nu såpass nöjda att jag inte ska tillbaka förrän om ett halvår för att se lite längre fram hur allt ser ut.
Ska man prata ungefärliga procent så har synen gått från 9% syn på ena ögat och 13% på andra till 20% och 16% vilket känns fantastiskt. Det är fortfarande inte mycket om man jämför med en “normal” person men för mig är det som att man putsat det där immiga fönstret och helt plötsligt kan jag se ut på omvärlden.
Såhär i efterhand så är jag väldigt glad att jag gjorde operationen, trots all panik och ångest de första dagarna.
Stort tack till mamma och pappa för att hjälp under första veckan då jag fick bo hemma hos dom och fick hjälp med droppar hit och dit och allt annat som inte var så roligt första dagarna. Också stort tack till min underbara flickvän som satt hemma och var orolig under operationen och för allt stöd hon gett efteråt. Till sist tack till de vänner som hörde av sig, frågade hur det gick och som visade att dom brydde sig, ni vet vilka ni är!
That’s my story boys and girls.
Grattis till er få som orkat läsa ända ner hit, ni var duktiga!
Om någon är nyfiken och vill fråga nåt så är det bara att göra det i kommentarerna här nedanför!
Innan operationen. Här ser man tydligt skillnaden mellan mitt mörka öga till vänster i bilden och mitt gråa ljusa öga till höger.
En liten selfie dagarna efter operationen där man ser att det gråa i ögat är borta
Dyra droppar som skall tas i båda ögonen, tre gånger om dagen. Åh va skönt det kommer vara när man inte längre behöver ta dom. (om ca en vecka)
– Isopto-Maxidex innehåller en substans som heter dexametason, som är en så kallad kortikosteroid. Kortikosteroider hjälper till att förhindra eller minska inflammation, rodnad, svullnad och ömhet i ögat.
– NEVANAC används för att förebygga och lindra ögonsmärta och inflammation efter kataraktoperation i ögat.
NEVANAC tillhör en grupp läkemedel som kallas icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID).